U.S Embassy

Jag åkte ner till Stockholm för ett ögonblick. Alltså verkligen bara för en kort stund, var inte ens där i ett dygn utan stannade knappt tjugo timmar. Att bo på hotell var iallafall en upplevelse;  för en som är van att övernatta på klassrumsgolv känns det mesta som lyx. Men även fast jag inte är någon erfaren hotellbesökare höll nog ändå hotellet rätt hög standard, blanka ytor och fluffiga dynor ni vet. Jag njöt av att gå runt med oknutna Dr. Martens bland snubbar i kostym och slips, drack loka i baren, slötittade på tv i sängen och duschade varmt i ett extrem vitt och rent badrum med överdrivet många speglar.  

Steg upp 06:00. Käkade frulle. Tog tåget in till Stockholm och bussen vidare mot ambassaderna. När jag kollade till vänster var den inte svår att missa; U.S Embassy - en grå betongbyggnad, en amerikansk flagga, vakter, staket och övervakningskameror. Först köade man utanför, för mig tog detta ungefär en timme, när man sedan nådde säkerhetskontrollen gick alla fram en och en och följde rutinen som det redan informerats om på de uppsatta tv-skärmarna: visa upp passet för vakten innanför glasrutan, ta av jackan, vända sig om, backa bakom den gula linjen och visa skosulorna. Sedan följde något som väldigt mycket liknar de säkerhetskontroller som görs på flygplatser och mobiler, kameror, stora väskor, vapen och andra förbjudna saker beslagtogs.
Efter detta trodde jag att vi i princip var färdiga med att vänta, tydligen inte. Först väntade man på att få lämna in sina dokument. Sedan väntade man på att de skulle ropa upp ens namn, vilket inte var det lättaste då de pratade fort på engelska och volymen på högtalarna var låg och ljudet knastrigt, de ropade även upp namnen i till synes slumpvis ordning. Hela situationen och miljön kändes extremt mycket som en film och trots att mina två och en halv timmar på ambassaden i där i princip bara innehöll förvirrad väntan, var det ändå lite spännande. De fick mina fingeravtryck och jag fick några av papperna tillbaka. På väggen satt en svartvit affisch med röd text; faking visas is a crime.

Blomstertid

Studenterna liknade korna på betessläppet. Bland oss som gick ut ettan var naturligtvis ingen lika upprymd, men sommarlovet känns helt klart välförtjänt. Nu är jag egentligen för trött för att ta mig för något, men ändå för stressad för att slappna av; det kallas dagen efter skolavslutningen. Hursomhelst: grattis till oss, ännu ett år avklarat!

TREVLIG, NAJS OCH GLAD SOMMAR!

(Går hela tiden och väntar på att jag ska få en värdfamilj, uppdateringar på den fronten kommer från AFS USA nästa vecka. Förhoppningsvis får jag då veta var jag kommer att hamna!)

Midgårds tjejgrupp

I fredags hann jag även med att gå på tjejgruppsavslutningen, vilken jag verkligen kommer att sakna nästa år. Trots att jag inte varit särskilt aktiv det senaste halvåret har jag aldrig ångrat att jag gick med i höstas. Här kan jag därför passa på att göra lite reklam: Tips till er som börjar/går på Midgård, gå med!  Midgårds tjejgrupp är en feministisk skolgrupp där man får möjlighet att lära sig och diskutera det mesta. Roliga möten och gott fika är också alltid plus. Najsnajsnajs!

Orientering

Västerbottens 3-dagars innebar orientering tre dagar i rad. Nu börjar det verkligen märkas vilka som satsar och vilka som inte gör det (jag). Jag skulle inte säga att helgens tävlande gick särskilt bra, jag hade varken  tillräckligt med energi eller fokus, mycket på grund av att det var så oerhört VARMT. Men kul var det, och det är ju faktiskt därför jag håller på!

Bussen stannade inte hos Tove, så vi gick en dryg mil från busshållplatsen till henne. Det gjorde ont i fötterna och vi hann bli rätt hungriga. Men solen sken fortfarande och eftersom att Tove är så trevlig var det inga problem. Jag menar -någon gång ska man ju iallafall gå den där sträckan.

Känsla 19:38

Det är mindre än en vecka kvar av skolan och drygt två månader tills jag åker. Även om jag har vetat det hela tiden är det inte förrän först nu som jag faktiskt har insett att jag inte kommer att gå med min klass längre. Ett år var allt. Jag kommer verkligen sakna den, alltså på riktigt, helt seriöst. Det känns som att vi fick en alldeles för kort tid tillsammans, nu när vi verkligen börjar lära känna varandra är det plötsligt skolavslutning. I början av sommaren kommer slutet.

Tack för allt Na1a.

Att börja

Försöker verkligen att komma igång med bloggandet. Jag vill ju blogga, och ibland har jag faktiskt till och med tid. Men. Det. Går. Trögt. Och eftersom att jag inte heller är någon vidare fotograf heller, så kan jag inte bara ösa på med massa bildinlägg.

Hursomhelst, något inlägg måste ju vara det första, så nu kör vi! Jag tänkte att jag kanske kunde berätta lite vad som hände under långhelgen eftersom att det är sånt man gör när man är bloggare. 

I torsdags var några av mina klasskompisar och hälsade på, och även om inte alla kunde komma var det väldigt kul att ha dem på besök. De stannade i några timmar och vi åt halloumibiffar i trädgården och solade på stranden. Fredagskvällen spenderades tillsammans med Tove och Alva och på lördagen firades sistnämnda med tårtkalas. Senare samma dag åkte vi in till stan för att hjälpa till på Verket-kvällen som Midgårds tjejgrupp arrangerade och även om det förmodligen hade kommit mer folk om inte Brännbollsyran hade varit samtidigt, är jag väldigt nöjd. Att vara med och arrangera gav en känsla av makt, banden var bra och limboinitiativet gick definitivt hem. Sedan hände inte så mycket mer, vi städade, jag sov hos Carro, jag åkte hem och gjorde ingenting resten av dagen.