Dag 5
Vi var ju alla tvungna att vara tillbaka i skolan på fredag, och med en lång väg att fara började vi hemresan redan på onsdagen. Istället för att ta samma väg som vi kom, åkte vi genom öknen och öster om Sierra Nevada, på vägen tillbaka. Förutom Abdul hade ingen av oss någonsin varit i en öken, och själv tyckte jag att det var fascinerande att få upptäcka den delen av Kalifornien.
Resan fick mig verkligen att inse vilken stor stat Kalifornien är, och hur mycket det finns att se och upptäcka. Sen finns det ju 49 andra stater, men det får bli en annan gång.
Vi körde långt in på smala sandvägar utan mobiltäckning och tog många pauser för att ta kort och kolla in ensamma småstäder som California City och Independence, mitt i öknen. Det var så vackert!
Ett av stoppen vi gjorde var vid Vasquez Rocks, Många västernfilmer var inspelade just där, och även om jag inte kan minnas att jag någonsin sett en västernfilm, kände jag ändå igen platsen, vilket väl säger något om vilken ikon det är. Vi klättrade till toppen och såg tydligen någon sällsynt blomma som var rätt snygg.
När vi kom till Lone Pine bestämde vi oss för att spendera natten där. På avstånd kunde vi se Mount Whitney, kontinentala USA's ("the lower 48", alltså staterna minus Alaska och Hawaii) högsta berg. Vi gick runt lite i staden, och jag blev överraskad över att se hur det verkligen såg ut som en stad från "vilda västern" med den karakteristiska arkitekturen och en äkta saloon med svängdörrar.
Dag 6
Vi gick upp tidigt, men hann bara köra i en kvart innan nästa stopp- Manzanar. Under andra världskriget fanns så kallade "War Relocation Camps", där alla amerikaner med japanskt ursprung blev tvångsplacerade. Över 10 000 människor bodde inom 2,5 kvadratkilometer- de flesta tvungna att stanna där ända tills krigets slut.
Det fanns ett museum, och ett fåtal byggnader kvar (de flesta baracker såldes som lador till lokalbefolkningen efteråt), vilka vi kollade in. Otroligt nog träffade vi, och fick prata med, en man som varit där. Han hade kommit dit som sjuåring, och berättade om hur de tätade husen med remsor av gamla militärfiltar för att hindra skorpionerna från att krypa in, och hur hela lägrets favoritläsning hade varit postorderkatalogen från Sears. Men, sa han, det hade inte varit bara dåligt. De hade inte blivit torterade, han fick chansen att leka med massa andra barn och var rätt ovetande om vad som placerat dem alla mitt i öknen- även om hans föräldrar, och de flesta andra äldre hade lidit mer av rasismen som berövat dem alla friheten. Han sa att han inte var arg, utan betonade bara hur viktigt det är att vi informeras om, och bekräftar, att detta faktiskt har hänt!
Omar (från Ryssland), jag, vår guide, Clemens (från Tyskland) och Abdul (från Yemen.
Efter Manzanar åkte vi i princip rakt hemåt, förutom en liten sväng in i Nevada och genom Reno- tydligen ett "mini- Las Vegas". Ja- det låg ett kasino på gränsen, men så är det (förutom indianreservat som räknas som autonoma) den enda stat där de är tillåtna. Värt att tillägga är väl också att prostitution är lagligt...
-Vid midnatt anlände vi sedan slutligen i Arcata-