I tisdags träffade jag folk på skoltidningsmötet som jag inte kommer se på väldigt länge. I onsdags tog jag avsked från de klasskompisar som jag under året har haft så mycket kul med och i fredags blev det en sista traditionell paltfest med några av mina orienterarvänner. På lördagen blev jag tvungen att säga farväl till mina närmsta vänner Tove och Alva. Jag har sagt hejdå till grannar och bekanta. Idag är sista dagen hemma och ikväll säger jag hejdå till familjen.
Det känns fortfarande väldigt overkligt att jag lyfter från svensk mark för att inte återvända på tio månader. Men även om det känns overkligt så känns det så nära. Och även när jag ligger i min vanliga säng och ser på rummet jag bott i i större delen av mitt liv och allt fortfarande är som vanligt, så känner jag att det stundvis kommer bli tufft att vara utan de som känner och bryr sig om mig och som jag bryr mig om mest. Samtidigt är jag så spänd, förväntansfull och exalterad att jag knappt kan vänta till 6:30 när flyget går imorgon bitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar